Oro för inbrott är större på landet än i städerna – i polisregion Syd
Ett trendbrott visar nu att människor bosatta på landsbygden oroar sig mer för inbrott än de som lever i städer. Men att hitta sambanden mellan brottslighet och människors upplevda oro för att drabbas är svårt. Minskad brottslighet behöver till exempel inte betyda att invånarna per automatik blir tryggare, vilket är en ofta förekommande kriminalpolitisk hållning. För att få bättre svar på varför boende på landsbygden i större utsträckning oroar sig, krävs nya, bättre anpassade, frågeställningar och mindre geografiska delområden till kommande undersökningar. Det konstaterar Therese Braathen och Tea Salomäki i sin analys av Polisens trygghetsmätningar i Blekinge, Kalmar, Kronoberg och Skåne från år 2015. Therese och Tea studerar på Högskolan Kristianstad och har gjort sitt examensarbete i kriminologi. De ville veta vad som skiljer sig gällande människors oro för brott mellan landsbygd och stad i Sverige? Vilka sambandsfaktorer kan förklara skillnader i oro för brott mellan landsbygd och stad? Och påverkar egentligen brottsutsatthet skillnader i oro mellan de som bor i städer och de som bor på landsbygden i Sverige? De har använt data från 2015 års trygghetsundersökning (Totalt drygt 25 000 svarande utgör underlaget) i polisregion Syd och undersökt hur oro för brott i regionen skiljer sig mellan landsbygd och stad.
Deras resultat visar att oro för inbrott är större på landet än i städerna i region Syd medan oro för våld och stöld/skadegörelse på fordon är större i staden än på landet. Therese och Tea tror att skillnaderna i brottsutsatthet mellan stad och land i regionen inte är tillräckligt stora för att kunna förklara skillnaderna i oro. Den mindre skillnaden i brottsutsatthet mellan stad och land samt den högre oron för inbrott på landet talar sammantaget för negativa sociala förändringar på landsbygden i region Syd. De diskuterar resultatet utifrån tidigare forskning och teorierna om risksamhället och social desorganisation. Braathen och Salomäki väcker frågan om det kan finnas outforskade fysiska och sociala problem som besvärar mer på landet än i staden. Det skulle kunna ske dels genom bredare myndighetssamarbete för att kunna påverka oron för brott, dels med närpolisarbete som kan minska oron för brott trots att närpolisarbete inte nödvändigtvis sänker brottsligheten.
En slutsats är att det är viktigt att samtidigt studera mindre geografiska delområden – och – ojämlikheten mellan grupper i Sverige i undersökningar om mönster i oro för brott. På så vis kan forskningen bättre fånga upp bl.a. ojämna trender i brottsutvecklingen och hur förklaringsfaktorer till oro för brott inte verkar fungera likadant på landsbygden och i staden.
Länk till uppsatsen i fulltext
Kontakt: Therese Braathen & Tea Salomaki
