Brottsförebyggande konferens
Den 30 november anordnade Katrineholms kommun tillsammans med Brottsförebyggande rådet (BRÅ) en ”Brottsförebyggande konferens”. Syftet med denna konferens var att öka kunskapen om effektiva strategier för brottsförebyggande åtgärder samt att skapa en plattform för att främja trygghet och säkerhet i samhället. Här fanns representanter från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN), Rädda Barnen, Urban Utveckling, Polisen, MÄN, Kollektiv Sorg, Embrace, med flera. Målgruppen för konferensen inkluderade chefer, nyckelfunktioner och utförande verksamheten från kommunala och regionala organisationer. Det fanns även deltagare från civilsamhället, näringslivet, föreningslivet och utvalda myndigheter.
På konferensen deltog närmare 200 personer, och dagen inleddes med en kort presentation från Tobias Plantin, säkerhetschef i Katrineholm. Han berörde de utmaningar som kommunen står inför och den önskade målbilden med trygghetsarbetet. Med hänsyn till den nya lagstiftningen som reglerar kommunernas ansvar för brottsförebyggande arbete (2023:196) och de samhällsförändringar vi ser i Sverige, strävar Katrineholms kommun efter att ta tag i taktpinnen och säkerställa en effektiv samordning mot brottslighet och kriminalitet. Samverkan var det övergripande temat för dagen och detta ledord präglade både presentationerna och diskussionerna till följd.
Jag fick även äran att prata om vår senaste forskning på KTH och presentera en del av våra resultat från forskningsprojektet ”Trygga Stationer” samt sprida ordet om Säkraplatser Nätverket.
Några punkter från projektet som togs upp i presentationen:
- Otrygghet bland resenärer var främst kopplad till tunneln och vägen till eller från stationen, där resenären känner sig mer ensam och utelämnad.
- Brottsutsatthet var dock högre på tåget och plattformen, där majoriteten ändå kände sig trygga, vilket indikerade en diskrepans mellan upplevd otrygghet och faktisk viktimisering.
- Trygga stationer hade oftast övervakning, personal, bra belysning, och olika serviceutbud, medan otrygga stationer var små, ödsliga, och hade problematiska omgivningar som öppna drogmarknader.
- Individegenskaper som ålder, kön, nedsatt rörlighet, och användningsfrekvens påverkade i högre grad brottsutsatthet, medan miljöfaktorer som brist på personal, droganvändning, och stationens utbud påverkade tryggheten mer.
- Resenärer efterfrågade framför allt social kontroll genom närvaro av personal, vakter, polis, och övervakningskameror för att känna sig tryggare.
- Bristen på personal identifierades som en betydande orsak till otrygghet inom kollektivtrafiken, och digitala lösningar som trygghetsappar eller en trygghetslinje att kontakta vid problem föreslogs som alternativ.
- Vid planering av nya stationer betonades behovet av att ta hänsyn till olika resenärsgruppers behov, särskilt utsatta grupper som kvinnor, HBTQI-personer, och personer med funktionsnedsättningar.
- Utmaningen med evidensbaserat arbete inom kollektivtrafiken lyftes fram, och behovet av ett centraliserat rapporteringssystem för att få en mer övergripande bild av situationen betonades, eftersom polisstatistik idag inte är tillräcklig.
Samverkan och tydlig ansvarsfördelning är avgörande. Den nya lagstiftningen betonar vikten av effektivt samarbete mellan olika aktörer och gemensamma insatser från offentlig sektor, näringslivet, och civilsamhället, med stöd från forskningen. Tack för en lyckad konferens, vi fortsätter arbetet för att skapa tryggare platser och ser fram emot att delta igen nästa år!
Text skriven av Gabriel Gliori
