På landsbygden, utanför städerna, är antalet totala utryckningar lägre än i städerna eftersom fler befinner sig i städerna. Men utryckningarna tenderar att vara fler per capita här – risken för en individ att behöva en ambulans är alltså högre i landsbygdsområden. Statistisk analys visade att så var fallet på natt- och dagtid, men att effekten ökade under dagen. Intressant var också att landanvändning – så som skolor och industriområden, vägkorsningar och parkområden – kan hjälpa till att förklara variationer i risk. Vår tolkning av detta var att sådana faktorer dikterar var, och när, populationer befinner sig, och vilka aktiviteter de utför. När människor pendlar in till städer för att arbeta, förändrar det kompositionen av befolkningen både i områden pendlarna åker ifrån, och i de områden de arbetar i. När arbetsföra lämnar bostadsområden under dagen kan befolkningen bestå av en högre grad äldre, med större medicinska behov – som löper högre risk att behöva en ambulans. Rumsliga faktorer kan således hjälpa till att belysa hur ambulansbehov skiftar över tid och rum. Sådan kunskap kan i sin tur informera planeringen av en jämlikare och effektivare fördelning av vårdens resurser.