Denna studie undersöker användningen och konsekvenserna av övervakningskameror i en kinesisk grundskola, vad gäller säkerhet, disciplin och kontroll. Rektorn agerade som en dörrvakt och gav forskarna tillgång till vissa delar av campuset, såsom kontroll- och säkerhetskontor, medan tillgång till klassrummen undveks för att inte störa den ordinarie undervisningen. Fältanteckningar om installation och användningen av CCTV-systemet åtföljdes av 15 semistrukturerade intervjuer med ledningen och lärarpersonalen angående deras uppfattningar om övervakningssystemet och dess funktion.

Resultaten visar på att säkerheten från början var anledningen till att kamerorna installerades, men detta har nu ändrats för att tjäna det bredare syftet att upprätthålla ordning och kontrollera elevernas beteende. Ett exempel från undersökningen visar att en lärare skulle kunna övervaka 1 500 studenter på en datorskärm, vilket illustrerar begränsningarna med “ansikte-mot-ansikte övervakning”. Ett annat oroväckande fynd i studien var en incident där en säkerhetsansvarig endast presenterade utvald information för föräldrarna, och dolde avgörande bevis på en lärares oaktsamhet i en incident som involverade en skadad elev. Det här exemplet på selektering av videobevis avslöjar den skyddande strategi som skolan använde för att undvika ansvar i en tid av ökad rättsmedvetenhet bland föräldrar.

Rapporten avslutas med ett budskap att även om övervakningsanordningar verkligen kan erbjuda säkerhet och kontroll, bidrar de också till motstånd och intriger. Närvaron av kameror har gett upphov till en kultur av självövervakning bland elever och personal, men det finns fortfarande vissa utrymmen som ligger utanför denna övervakning. Denna studie omfattande empiriska bevis för den så kallade övervakningsglidningen och belyser behovet av att granska etiska implikationer och balansen mellan säkerhet och ansvar.

Du kan läsa hela artikeln här.