På resande fot
Hej!
Inte en blog till! Jag lovar att du inte ska behöva läsa mer är 500 ord!
Jag befinner mig i USA för ett studiebesök. Vanligtvis kallas man dessa besök ’sabbatical’, fast i mitt fall jobbar jag som vanligt men utomlands. Jag samarbetar med MIT Senseable city Lab och UCLA’s departement of urban planning så det känns naturligt för mig att komma hit och vara nära mina kollegor som jag vanligtvis träffar via zoom.
Man brukar säga att stadsplanering i sin kärna är en människobaserad och människofokuserad övning …och här hittar man bra exempel på det…Det coolaste man gör här är att träffa och diskutera forskningsidéer på onsdagar under lunchtid. Matbufféer och indisk mat lockar många (se bilden) fast maten är oftast slut innan mötets start (☹). Paulina ser till att vi startar 12.30 prick! Vi sitter/står och lyssnar ofta via zoom på forskarna från olika del av världen, ofta unga. Presentationerna är korta med rätt till en frågestund. För någon som är 50+, är dessa presentationer ”mind blowing” vad gäller tekniken, så det gäller att lyssna ordentligt. Här ser man hur forskare utvecklar nya metoder för att testa och analysera de ofattbara rumsliga datamängder som finns ”där ute” eller genom att skapa nya sensorer som kopplas i olika typer av fordon i olika miljöer (taxi, båtar, tåg…you name it), från Shanghai, NYC till Lagos eller Norra Sverige.
”Ordet S-E-N-S-E-A-B-B-L-E i labbnamnet är inte bara på skoj!”
I dessa presentationer ser man hur arbetet inom stadsplanering kan bli allt mer datastyrt om man så önskar, tack vare teknologins framsteg. X,Y koordinater och den rumsliga analysen genomsyrar allt. Det handlar inte bara om teknik/teknologi och datamängder utan också om att främja att det bland alla som deltar finns en ständigt kritisk tanke och vision kring vad man gör. Ett exempel: social inkludering och jämställdhet är tydligt i de lösningar som de föreslår. I en mening kan man sammanfatta vad man försöker uppnå här: ”Genom att kontinuerligt utforska innovativa lösningar, omfamna teknologi, främja samhällsengagemang och lära av praxis bidrar dessa forskningsidéer till den pågående utvecklingen inom stadsplanering som prioriterar välbefinnandet för sina invånare” åtminstone är detta min tolkning…
Min inspiration kommer också från gatan och buss nummer 1 som jag tar till MIT nästan varje dag. Här måste man springa som galen från de hundratals gigantiska ’noisy’ lastbilar som passerar Massachusetts avenue (dvs mitten i av Boston!). Fast det verkar som om det bara är jag som märker det. De flesta är vana och skakar på huvud och säger ”Didn’t you know? Boston has the worse traffic in the USA”!.
Tack för att du följer mig på denna resa!
Om du vill veta mer om våra projekt med MIT Senseable city Lab , läs här:
- AI, stadsmiljö och trygghetsanalys i Stockholm
- Assessing differences in safety perceptions using GeoAI and survey across neighbourhoods in Stockholm, Sweden
- Sensoring av säkerhetsuppfattningar i och runt Kista: Ett tidsperspektiv på platsanvändare
Vi ses snart!
Vania