Planning for equitable emergency health care
Planning for equitable emergency health care
I vilken utsträckning faciliterar planering av vården jämlik och behovsstyrd vård? Vad innebär egentligen begreppet jämlikhet inom planering av akutvårdens resurser, och hur skiljer sig tillgången till akutvård åt mellan stad och landsbygd? Sådana frågor är centrala för forskningen i min avhandling, med titeln ”Planning for equitable emergency health care”, som jag började arbeta med i början av 2020. Starten sammanföll således med Covid-19 pandemin, och värdet av ett välfungerande vårdsystem kunde knappast ha belysts på ett tydligare sätt än av pandemin.
Effektivisering av vård under de senaste decennierna har ökat skillnaderna i tillgång till sjukhusbunden akutvård mellan stad och landsbygd. Sedan 1970 har nära hälften av Sveriges sjukhusbundna akutmottagningar lagts ner när vården i allt högre utsträckning har centraliserats till städer. Min forskning indikerar att ett snävt fokus på ambulansers responstider som indikator för tillgänglighet riskerar dölja en trend av sämre tillgång till sjukhusbunden vård för de som bor för landsbygden. Detta är speciellt problematiskt eftersom våra studier också indikerar att befolkning på landsbygden, som generellt utgörs av högre andel äldre individer än i städerna, löper högre risk för att behöva akutvård. Figuren nedan visar på kluster (hotspots) av risk att behöva ambulansvård i södra Sverige, där röd färg indikerar hög risk och blå färg kluster av låg risk.
Flera frågor behöver besvaras för att Sveriges akutvård ska bli mer jämlik och behovsstyrd – vilket den enligt lag ska vara. Innebär jämlikhet att så många som möjligt har tillgång till resurser, eller att de grupper som har störst behov prioriteras? Enligt nuvarande målsättning är fokuset på det förstnämnda. Målsättningen för regioner, som är ansvariga för akutvårdens organisering, är i de allra flesta fall att en viss andel av befolkningen ska ha tillgång till ambulansvård inom ett visst tidsintervall. Det går att ifrågasätta huruvida planeringen faciliterar en behovsstyrd vård eller ej, eftersom sådana mål oundvikligen kommer prioritera mer tätbefolkade områden. Det finns också en risk att centraliseringen ökar kostnaderna för omhändertagande av patienter utanför städerna, vilket givetvis bör ingå i kalkylerna som ligger till grund för nedläggning av akutmottagningar. I min avhandling hoppas jag kunna illustrera hur tillgång till akutvård vård riskerar att bli mer ojämlik om de mått som tillämpas för att mäta tillgång, och behov av vård, inte kritiseras och problematiseras.
Jacob Hassler
Doktorand vid Avdelningen för Urbana och Regionala studier vid KTH i Stockholm
